20 oktober 2013

Mohair, banan och silke

Blood, sweat and tears! sån kändes det som i varje fall. Spinna boucle var inte lätt! Tre försök behövde jag innan jag kan kalla det för garn. Det här är det bästa jag klarade fixa. Just nu är garnet fortfarande vått och väger 33 gram. Jag får vänta med vågen tills det har torkat. 16 meter blev det i varje fall ( 49 m/hg när det är vått..)

p.s. 27 gram torket (60 m/hg)

Här har jag använt en kärntråd av banabfibrer som jag spann motsols på slända. Själva ulltråden är tjock Mohair. Jag band det samman med silken som jag också har spunnit på slända. Man kan tryggt säga att jag svurit, kärntråden gick av flera gånger, mest för att garnet inte ville dras in på spolen tror jag.

Här ligger alla mina tre försök. Dom första två har jag tvinnat med tunnare mohairgarn. Man ser jo i varje fall en viss progression..

Det första lilla försöket är inte mer än 1 meter. Här gick allt som kunde gå åt h-vete just det. Jag förstog inte att kärntråden var tvungen att hållas såååå spänd..

Andra försöket på 5 meter gick lite bättre för här hade jag banabfibren kvar på sländan och virade den runt mitt lillfinger för att hålla det spänt.

Så det sista försöket alltså, nu hade jag läst på lite bättre om hur man gör. Mohairtråden är spunnen mycket tjockare och jag lagade många fler cirklar av den tråden medans jag spann. Dessutom fick jag ju med mig att bindtråden skulle vara spunnen medsols, det gjorde jag ju inte på garn två. Men jag tror aldrig jag gör om detta, tvi vale så svårt det var. Det kommer i varje fall ta lång tid.. eller kanske jag provar en gång till…. men då med vanlig ull…

2 kommentarer:

Sjömans-Elin sa...

Shit vad coolt! Har inte testat på det där än. Bra jobbat!

Ann-Sofie sa...

Jo men nog har jag hört att det skulle vara svårt. Häftigt att du gjorde det. Sista försöket ser ju riktigt bra ut, tycker jag. Heja dig!