22 september 2012

Grå lav på plommonträd

344 meter / 101 gram ( 340,5 m/hg) tvåtrådig höstull.
Färgen belv orange, helt klart, kanske med lite beige i sig, men inte det minsta gul. Men höstullen var otrolig svår att karda, jag höll på att ge upp flera gånger. Fastän jag plockade bort många små tjocka, tovade ull klumpar när jag kardade blev garnet ändå lite ojämnt och med små ojämna klumpar. Färga ull lockar är inte det lättaste. Egentligen borde jag spinna ett lager färdigt garn av ullen innan jag färgar mer nästa år. Ja, ja, garnet ska användas i koftan jag börjat sticka.
Bilderna från i sommar visar ju inte riktig färg. Så denna högen som ser så blass ut hade mera färg än det ser ut som. Den grå laven, som växte på det döda, murkna plommonträdet i grannens trädgård, fick puttra i järngrytan länge. Höstullen färgades utan betmedel. Nu som jag spunnit garn och tvättat i Milo (ull tvättmedel) kan jag konstatera att färgen stannade kvar. Garnet fällde inte ut någon färg alls i tvättvattnet. Ullen som låg i en påse på kontoret efter färgning har haft en lukt av rök, eller gammalt bål, så jag sköljde garnet i ättika också på slutet, då försvann det mesta av lukten. En erfarenhet har jag fått; om jag ska färga ull någon mer gång (nästa sommar?) så ska jag notera mig bättre både vikt, mått och tiden som gick åt. Man glömmer så otroligt fort.
 
(Natural dye with Lichen from a Plum tree )