Första lilla doppet i rött

Det var inte många lockar som fick premiärbadet ner bland kanelspindlingarna. Faktiskt så lite att jag nog först hade bestämt mig för att det var helt omöjligt  att spinna av den ullen.

Men, jag ville se hur den såg ut. Derför tog jag fram sländan. Det blev ju inte många meter så garnet (eller tråden) får vara entrådig.

17 meter/ ca 3 gram entrådig spelull.

Skillnaden är stor mellan första och sista färgbad. Jag tror inte det bara hänger ihop med ullmängden.

Ull färgad med kanelspindling

Kanelspindling (kanelslørsopp no.) är den lilla ‘bruna’ svampen i skogen som är så attans svår att hitta. Men jag hittade någon på höstens svamptur, nästa år hoppas jag att jag hittar många fler.

46 gram/ 69,5 meter ( 150,5 m/hg), kardad spelull, tretrådig kedjetvinnad

Här är länk till färgförsöken..

Mera ull färgad med ticka

Den här ullen var så klistrig att den nästan inte gick att karda. Jag menar den också blev färgad av en ticka, säkert något liknande som grantickan. Efter spelullen hade fått färg så blev den lagd i amoniakbad. Jag borde nog dragit isär lockarna bättre allra redan när jag torkade ullen.

16 gram/ 30 meter ( 186 m/hg) tretrådig kardad spelull

Konsten att dräpa ull..

Det är absolut inte svårt. Man lägger bara en vanlig granticka, Phellinus chrysoloma, i amoniak vatten och värmer upp och låter den sen dra genom natten. Så har man ner spelull som får dra tills färgen fastnar på ullen. Ullen känns fyra månader senare som ett klister när man försöker karda den, och ännu mer när man ska spinna..

27 gram/ 35 m ( 130m/hg) kedjetvinnad, kammad spelull alltså färgad med en vanlig granticka

Vällyckat vart det ju inte men efter tvätt ser den i varje fall lite mindre sträv ut. För sträv var det, nästan så det knastrade på sin väg in till spolen.

Resterna som blev kvar när jag kammat ullen kardades … Man blir nog väldigt snål på ullen när man gjort sina första svampfärgningsförsök..

26 gram/ 34 meter (131,5 m/hg), kedjetvinnad, kardad spelull

Faktsikt så gick det ju an att spinna av tussarna som blev kvar efter färgningen, bättre än jag trodde. Men helt klart många nopper i ullen så garnet ser ut som det gör. Lite effekt skadar väl inte. Jag hade ju nästan tänk jag skulle slänga ullen..

Men nog märker jag att ullen är färgad med svamp, fastän jag tvättade ullen med Milo (ulltvättmedel) efter färgning och nu igen härvorna luktar det verkligen fortfarande svamp om det våta garnet..

Kamgarnet till vänter, kardegarnet till höger..

Kom ihåg; tråden är spunnet motsols, tvinnad medsols..

Undrar om dom andra försöken med svamp är lika skadade?

En snabb titt på ull lagret…

Efter en liten genomgång av innehållet i alla lådor kan jag bara konstatera att i tillägg till all den färgade ullen från i somras (som säkert fortfarande är ca 4 kg) så har jag en det färdigkammad höstull som aldrig blev spunnen efter koftan blev klar. Dessutom hittade jag 0,5 kg Shetlandstops..

ca 1 kg Merinoull i blandade färger…

ca 1 kg Corridale ull (som jag hade glömt…) och 1 kg Palworth (den sist inkomna ullen..)

ca 1 kg tvättad spelull (som aldrig blev färgad..) och ca 800 gram av den franska ullen (som känns lite väl grov..)

Dessutom är det fortfarande mycket kvar av både den sjögröna och blå höstullen jag beställde, ca 200 gram av varje..

Att jag sen har kvar tustarna från kamningen av höstullen, både från den gröna och den röda färgningen får mig att rodna ännu mera. Anslår jag detta till ca 200 gram och låter bli att tänka på dom färgade topsen (kemisk färgade) så  har jag väl fortfarande en så där ca 9-10 kilo ull liggandes på lager…

Ullen som aldrig ville ta slut…

Så, mitt försök nummer 2 alltså med BFL (Bluefaced Leicester) är alltså färdigt till slut. Ja, till slut, för det här kändes som ullen som aldrig ville ta slut. Jag har setat och spunnit av topsen en hel vecka..

106 gram/ 315 meter (297 m/hg) tretrådig, kedjetvinnad BFL

Tunt blev det, i varje fall i början. Jag hade nog klarat mitt mål på 300 m/hg om det inte hade känts så tråkigt efter några dagar. Jag tror inte jag har tålamod till spinning av en 100 grams tops längre. Början var riktigt tunn men det sista som jag spann i löpet av söndagen blev nog tjockare.

Tänk att det ska ta sån tid att spinna tråden när själva tvinningen går på en timme!

Ullen, färgad BFL, köpt av S. visade sig vara riktig färgrik. Jag uppfattade färgerna mest som gult när jag spann, lite överraskande då själva flätan ser mer färgrik ut. Men, både det på spolen och slutresultatet visar ju att det inte var sån.

Nu har jag i varje fall lärt mig att det lönar sig att både först dela upp en tops i långa strimlor och sedan sitta och dra isär dom. Lite mer för varje gång man jobbar sig genom längden. Till slut är det nästan så tunt att man nästan inte behöver dra själv. BFL har långa fibrer så man måste spinna med ‘lang-draw’s’, annars tar snodden taget i ‘trekanten’ man håller i och då sitter man fast.

Så, med resultatet i handen och båda garnerna på sidan av varandra kan jag ju bara konstatera att det hjälpte, den här härvan är ju nästan dubbelt så lång ( och hälften så tunn).

Jag anser mig nu färdig med januaritema och spinner vidare på något annat några dagar tror jag.. Men visst blev det fint, och mjuk, garnet känns helt fantastiskt.

Daggkåpans blommmor..

Daggkåpans blommor färgade garnet grågrönt. Eftersom jag inte noterat mig något om surt eller basiskt så får jag utgå från att ullen bara blev betad med alun innan färgning.

31 gram/ 122,5 meter ( 395 m/hg), tvåtrådigt S – garn

Eftersom jag inte noterade mig vilken ull det är får jag nöja mig med att konstatera att det kommer från en eller annan tops och att det är tunt och mjukt.. Och den här gången delade jag topsen sex  gånger på längden och ‘predraw’ två gånger tills det vart riktigt tunnt. Det gjorde det mycket lättare att spinna. Bra att komma ihåg till en annan gång..

 

Nytt försök med kardeflak

Den här gången kardade jag fyra flak med samma blandning; vinröd och gul merino tillsammans med den sista lupingula höstullen. Riven isär och lätt utdragen fyllde den hela papperspåsen.

Dom garnremsorna har jag sedan, en efter en, dragit ut ännu tunnare innan jag spann ullen, tunnare än så här tordes jag inte dra, nåja, kanske jag kunde ha dragit isär ullen lite jämnare..

Tråden blev så tunn, så tunn, nu var jag säker på att det inte ville bli klumpigt men tvinnat tretråds (kedjetvinnat) så blev resultatet lika väl inte så tunnt som jag hade trott. Så många ljusgula/ vita klumpar var det inte att det kan vara förklaringen. Men jag lät dom sitta kvar, tänkte det kanske matchade det förra garnet bättre då..

93 gram/ 196 m (211 m/hg), tretrådigt S-garn

Men jag ser ju nu att om jag drar isär ullen mycket mer innan jag spinner så blir garnet tunnare, det förra var ju 153 m/hg, så det här är i varje fall mycket närmare målet. Ja, målet…  ligger väl på ca 300 m/hg….