28 juli 2012
Det er jo en del ull att ta av…
26 juli 2012
Plommonbark i härva
20 juli 2012
Åkersnella och Steins lilla rosa blommor..
15 juli 2012
Första härvan Åkersnelle
7 juli 2012
Var tvungen att provspinna lite av ullen..
9 oktober 2010
Nu räcker det för denna gång..
Det gäller att sluta medans leken är god, sägs det. Jag fick en leverans från Sverige med Alun. Nu skulle betas garn och färgas av dom sista fläderbären. Bären sattes på spisen och fick koka upp, sen småsjuda. Jag var lat och orkade inte sila, tänkta kanske att om bären låg kvar blev det bättre ‘styrka’ på vattnet, så istället satt jag ner silen. Så kokade jag upp vatten och löste upp Alunet. Nu har jag ju spunnit av Merino dom sista två dagarna så därför färgade jag några tops i stället. Knöt ihop dom också, om det är nödvändigt vet jag inte..
Både vit och grå ull blev lagt ner i färgbadet. Inte tycker jag att färgen fäste sig bättre efter att garnet betats. Faktiskt så tyckte jag nog det tog längre tid att få nogon som helst färg att sitta kvar i ullen..Efter en timme gav jag upp, ullen blev tvättad och jag hade i ättika i sista sköljvattnet. Resultatet, hm… inte ser jag stora skillnade i färg på det gråa. Här under ser det nästan brunt ut men det är min kamera som inte ville fånga färgen. Visar i varje fall bliden för här ser man så gott att det faktiskt är bomullen som jag knytit runt topsen med som har tagit till sig mest färg!
Här på bilden där topsen hänger på tork på badrumsstången ser ju garnet nästan lila ut, det som var vitt i början, och det grå nästan svart. Det är väl kanske inte riktiga färger det heller. Med lite tur får jag en ljus gammelrosa och en mörklila färg när dom torkat. Nu hoppas jag bara att inte ullen tovade sig så pass att jag inte klarar spinna av det. En sak har jag i varje fall lärt mig av dagens expriment – sila alltid färgbadet fritt från växter innan du lägger i ullen, trots min silinsats är det många små mosta bär i ullen!
30 september 2010
Jag var faktiskt ute i komposten efter rödbetorna!
Jo faktiskt, jag tog en tur i komposten och tog in dom stackars få, små rödbetorna som jag inte använde till middagen för dom var just det – för små. Jag kokade upp både rödbetorna och det röda på stjäkarna för att vara säker på nog rödfärg. Den här gången, som dom inte skulle ätas, tog jag av både roten, bladfästet och delade rovan mitt itu, jag skulle ju faktiskt ha mest möjlig rödfärg på vattnet. Detta lät jag koka upp och småputtra några timmar.
Så var det bara att hitta tillbaka till kastrullen med rödbetsgröten. Jepp, nog hade det blivit skinn på ytan, ‘snerk’, men när jag silat innehållet gick det ju att använda lika väl.
Jag är klar över att jag måste ta en tur till apoteket efter Alun för att beta garnet, men jag är osäker på om apotek här i Norge säljer det.. Som förra gången så fick ättikspriten fungera som syra.. Alltså, först det vita garnet ner i kokande ättiksvatten så över i rödbetspadet. Först såg det ju verkligen kraftigt rött ut.
Så efter att ha sjudit i 10 minuter var det mer melerat, och tillslut efter ca 30 min var garnet mer orangefärgat över det hela.
Blev ju bara tvungen att hänga det tillsammans med mitt lökgarn från förra veckan, dom passar ihop, inte sant?
Nu är det bara att låta sländan forsätta trilla, jag behöver mer garn. Jag har något ute i trädgården som ska laga ett lilaaktigt garn har jag läst mig till… Kanske kan jag få någon i famlijen att köpa alun också? Vi får se..