Ekblad, lite mer beige i tonen.

154,8 meter/ 39 gram ( 397 m/ hg) tvåtrådig höstull.

Den här gången försökt jag dra ullen långt bakåt och låta spinnrocken själv dra in garnet. Läste någonstanns att det skulle göra den kardade ullen mer luftig. Så det får väl visa sig då, helt enkelt var det ju inte, för jag blev tvungen att dra ut ull med fingrarna lika väl flera gånger. Frågan om jag inte är lite för slarvig och dårlig med kardorna. Men, jag väljer nog helst att skylla på dom ihoptovade ull lockarna…

Kanske, kanske, vi får se, blir det här garnet som jag stickar knapplisten med. I koftan finns ju redan den andra ullen som jag färgade med ekblad. Så långt undan den lila färgen till Hilde kom jag alltså..

Spelull, färgad med lav

36 gram/ 126 meter (350 m/hg) tvåtrådig spelull, färgad med V.’s grå lav, som växte på en gran i somras. Blåslav.

Färgen (svårfotad..) blev lite så där brungrågrön. Denna lade jag i salmiakk (amoniak) efter färgningsbadet.

Mera garn av plommonbark..

68 gram/ 270 meter ( 397 m/hg) kardad tvåtrådig höstull

Höstull färgad i sista färgen av Ninas bark. Färgen uppfattar jeg som mer aprikos än det bilden visar.

Smultronblad med bilder!

224 m/ 56 gram (400 m/hg) tvåtrådig höstull. Färgad med smultronblad.

 

‘Smultronblad med alun i järngryta’

Grå lav på plommonträd

344 meter / 101 gram ( 340,5 m/hg) tvåtrådig höstull.

Färgen belv orange, helt klart, kanske med lite beige i sig, men inte det minsta gul. Men höstullen var otrolig svår att karda, jag höll på att ge upp flera gånger. Fastän jag plockade bort många små tjocka, tovade ull klumpar när jag kardade blev garnet ändå lite ojämnt och med små ojämna klumpar. Färga ull lockar är inte det lättaste. Egentligen borde jag spinna ett lager färdigt garn av ullen innan jag färgar mer nästa år. Ja, ja, garnet ska användas i koftan jag börjat sticka.

Bilderna från i sommar visar ju inte riktig färg. Så denna högen som ser så blass ut hade mera färg än det ser ut som. Den grå laven, som växte på det döda, murkna plommonträdet i grannens trädgård, fick puttra i järngrytan länge. Höstullen färgades utan betmedel. Nu som jag spunnit garn och tvättat i Milo (ull tvättmedel) kan jag konstatera att färgen stannade kvar. Garnet fällde inte ut någon färg alls i tvättvattnet. Ullen som låg i en påse på kontoret efter färgning har haft en lukt av rök, eller gammalt bål, så jag sköljde garnet i ättika också på slutet, då försvann det mesta av lukten. En erfarenhet har jag fått; om jag ska färga ull någon mer gång (nästa sommar?) så ska jag notera mig bättre både vikt, mått och tiden som gick åt. Man glömmer så otroligt fort.

 

(Natural dye with Lichen from a Plum tree )

Blodamaranten och lite annat som var kvar..

21 gram/  75,5 meter ( 360 m/ hg) tvåtrådig höstull, färgad med Blodamarant

Gula lupiner

84 gram/ 332 meter ( 395,5 m/hg) tvåtrådig höstull

Nu var det ju faktiskt inte gula lupiner jag la ner i färgbadet men det var den första färgen jag fick fram.

Färg av Sallatblodamaranth.

Amaranthus cruentus. den röda bladväxten i köksträdgården borde väl ge en härlig färg tänkte jag. Soppan blev kokt och vattnet blev helt fantastiskt knallrött. Ullen låg och simmade i det kalla avkoket i flera dygn utan att ta någon färg. Jag hade i både ättika och koksalt. Som jag hade läst på nätet var den omöjlig att få över på ullen, den tvättade sig ur när jag sköljde. Så jag kokade upp den på nytt, lät den stå och sjuda hela dagen och vila över natten. Till slut lät jag den ligga i salmiak (amoniak) vatten en hel dag. Resultatet, en tvättäkta ull i persikofärg. Behöver väl inte nämna att resten av avkoket blev slängt, det går alltså nästan inte an att¨färga med grönsaker..

(dye with Amaranthus cruentus)